onsdag 12 april 2017

Stora små lögner - lite mer än halvvägs

Nej, nu tror jag bestämt att det är Celeste som kommer att dö. Men samtidigt tänker jag att det är en fälla som författaren bygger upp för att få läsaren att tro att det är Celeste så att Moriarty kan överraska sin läsare sen. Brukar du Lotta vara bra på att genomskåda författarens planer i spänningsromaner och deckare? Eller brukar du försöka att inte tänka så då du läser för att du ska få bli överraskad i slutet? Förut var jag inte alls speciellt bra på det, men man ser ju att vissa mönster upprepar sig då man läser fler böcker i en viss genre.


Då jag började läsa hade jag förväntat mig en feelgoodroman med ett visst allvar. Så spänningen i boken överraskade mig lite. Stämningen i boken är ganska dyster ändå och personernas tillvaro känns så skör eftersom man vet att någonting ska hända. Första halvan av boken gav en lite nervös, krypande känsla men nu lade jag undan boken på ett riktigt kusligt ställe. Iiiik! Det är lite svårt att genrebestämma den här boken, den rör sig mellan flera genrer tycker jag.


Mobbningen, ja. Det kan hända att jag fällde en tår då stackars Ziggy undrade om någon alls får leka med honom mera. Först och främst skulle ju skolan behöva få lite arbetsro för att kunna ta itu med situationen utan föräldrarnas inblandning. Visa lite förtroende för att läraren och rektorn som är de professionella här kan sitt jobb, tack! Men oavsett hur väl man känner sitt eget barn kan man aldrig vara helt säker på att ens barn inte mobbar, så jag förstår Janes tvivel. Samtidigt måste ju hon som mamma tro på sin son då han säger att det inte är han, det är ju hennes uppgift att stå på hans sida. Om jag måste gissa tror jag att Ziggy är oskyldig, det är någonting annat som hänt.

Nej, nej och återigen nej. Jag skulle bli galen om jag var i Madelines situation. Jag skulle avsky varje minut någon annan tog hand om mina barn, särskilt om det var en permanent lösning och vi inte delade samma uppfattning om uppfostran. Alltså jag har inga problem med att låna ut mina barn över ett veckoslut eller så till vem som helst som de trivs med, även om jag vet att de kanske äter mer godis än jag skulle tillåta eller vakar för sent på kvällen eller vad det nu kan vara eftersom det ju ändå är jag som har huvudansvaret för dem. Men att vara tvungen att ge över huvudansvaret till någon annan är nog en hemsk, hemsk tanke!

Vad tycker du Lotta om språket i boken då? Jag kommer på mig själv att ha så bråttom framåt emellanåt att jag läser lite slarvigt så jag har inte riktigt hunnit njuta av språket. Det är verkligen spännande nu!


Har du några tankar om titeln, Lotta? Tror du att vi nu drygt halvvägs börjar ha koll på de flesta lögnerna eller dyker det upp fler? 

Ännu en fråga: Vad skulle du göra av ditt liv om din man förtjänade lika mycket pengar som Celestes man? Skulle du skämmas som Celeste? I vilka situationer i så fall? Skulle du kunna tänka dig att vara hemmamamma? Skulle du ha koll på er ekonomi eller skulle du som Celeste inte riktigt ha en uppfattning om hur rika ni egentligen var?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar