Meningen med hela skiten

Jag tror det var på Linns blogg jag blev påmind om Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten och den hade jag med mig till Äkäslompolo under sportlovet förra veckan. Bara titeln på boken är värd en hyllning ju - tänk nu att du kommit upp i en ålder där livet rullar på från halv sju till halv elva i ungefär samma rullor; man stiger upp, fixar frukost, klär på sig, läser Svenska Yles nätsidor, borstar tänderna, går till jobbet, handlar, äter, går ut med hunden, läser Svenska Yles nätsidor igen och går och lägger sig. Är det sen så förbannat konstigt att man emellanåt kommer att börja fundera på vad meningen egentligen är? Med härligheten, eller skiten, eller vad du nu sen än väljer att kalla det hela.

Nej knappast. Handen upp den som aldrig tänkt på den saken. Jag gissade det - ingen. 

Alla har vi bra dagar och lite sämre dagar. En bra dag känns livet rätt så skönt. Man är på något sätt tillfreds med vad som råkar dyka upp och går omkring nynnandes på en bra låt. Man får skratta kring kaffebordet på jobbet och planerar in en härlig resa med en god vän eller med familjen. Att skriva blogginlägget går som på räls och har man tur är inte honungen slut där hemma så man får avsluta kvällen med en kopp sött och gott te. Till och med lakanen i sängen känns ljuvligt sköna.

Men så jäklar kommer väggen emot. Man krisar, bråkar, knegar sig fram. Ifrågasätter, tvivlar, känner sig otrygg och vill bort. Vädret är uruselt och konditionen tryter. Barnen bråkar, man tappar tålamodet och när man äntligen får gå och lägga sig visar det sig att hunden hunnit före och har hämtat med sig ett kilo sand som trevligt nog grävt ner sig i varje litet veck i lakanen. Där ligger man sen med hud som skaver. Sover dåligt. Vaknar lika trött och hängig.

Och kanske blir man neddragen i utbrändhetsträsket. Det är mycket lätt hänt. Med de krav och de förväntningar vi har på livet händer det ofta att vi känner att vi inte räcker till. Det var exakt det som hände Nina Åkestam och hennes bok är en bra påminnelse om de grundläggande sakerna alla vi borde vara så noga med.  Sånt som vi egentligen vet men som bara tycks falla i glömska nu som då. 

I början av boken finns tipset att man alltid nu och då skall ta och snacka med sitt 85-åriga jag. Vart är du på väg och vad vill du som 85-åring kunna se tillbaka på och tycka att var viktiga saker i ditt liv? Vem vill du vara när du är 85 år?

Just nu vill jag följande:

- jag vill bo i ett litet mysigt trähus med en yttepytte liten och lättskött gård - gärna centralt

- jag vill att mitt hus är rätt så tomt på saker och att jag bara har samlat på mig det som absolut behövs

- jag vill ha ett ännu mindre litet torp på Borstö att bege mig till alltid när det finns chans till det och vädret tillåter

- jag vill ha ett djur, en katt eller en hund, att mysa med

- jag vill äta en saftig kanelbulle varje dag och dricka gott te därtill

- jag vill vara passligt rund och go och kunna vara helt obrydd av utseende, kläder och annat tjafs

- jag vill vara glad i livet och orka sprida glädje och kärlek runtomkring mig

- jag vill inte ängslas över småsaker och absolut inte vara bitter, avundsjuk eller småaktig

- jag vill vara en trygghet i mina barns och barnbarns liv och hjälpa dem så mycket jag bara kan

- jag vill gå ut och gå med vänner, samla dem på vinkvällar mitt i veckan och skratta och gråta tillsammans

- jag vill läsa böcker utan att bli avbruten; massor av böcker!

- jag vill kunna se tillbaka på mitt liv och tänka att jag gjorde så gott jag kunde

- jag vill se tillbaka på mitt liv och tänka att jag alltid valde mina vägar baserat på vad som kändes rätt i hjärtat

- jag vill komma ihåg alla små stunder av lycka

- jag vill kunna tänka att att jag gav barnen tid, tid och åter tid

- jag vill kunna tänka att jag lärde barnen vad respekt är; att respektera sig själva och andra

- jag vill kunna tänka att jag också påverkade någon annans barn via mitt jobb och fick dem att förstå hur värdefulla de är

- jag hoppas att jag lärt mina barn att det lönar sig att dansa på bordet alltid då man får chans, att man skall kittlas i soffan tills glädjetårarna tränger fram och att en kram alltid är svaret på allt

Resa då? Nja, jag reser gärna i gott sällskap och för att få se glädjen i mina barns ögon men för mig räcker Borstö gott och väl. Jobbkarriär då? Nja, en av fördelarna med mitt jobb är avsaknaden av karriärstrappsteg - man är det man är och kommer inte att få vare sig bättre titlar eller högre lön.

Boken Meningen med hela skiten var stundvis mycket bra. Men ska jag vara ärlig blev vissa kapitel lite utdragna och jag kom på mig själv med att ögna igenom en del stycken. Så; varierande är väl ordet. Men är du  - som jag - dålig på att använda ordet nej tycker jag du skall läsa. Och gissar jag rätt hör väl de flesta av oss just till den kategorin. Så, läs på!

Bilden lånad från Svt