I somras tipsade Daniela om You had me at hello, en feelgood-roman som fick henne att skratta och bli på gott humör, även om boken också handlar om jobbiga kriser och besvärliga livshändelser. Samma författare, Mhairi McFarlane, gav för ett år sedan ut boken Det är inte jag, det är du - och också denna gång bygger hela boken på en livskris. Delia friar till sin sambo Paul. Han säger visserligen ja; men svaret dröjer aningen för länge och strax därpå kommer det fram att Paul är otrogen.
För Delia känns det naturligtvis som om hela hennes värld rämnar. Allt hon trott på, allt hon jobbat på, allt hon litat på bara försvinner framför hennes ögon och hon vet inte vart hon ska ta vägen och vad hon skall göra. Paul är även han bestört och vill inte att Delia skall lämna honom. Men vad gör man? Lämnar - tänker kanske du?! Och jo, måhända är det det enda rätta? Men när känslorna finns där, när man har en lång historia tillsammans, när man har så många glada gemensamma minnen och när man också tidigare klarat sig igenom alla möjliga kriser - kan man klara av också detta? Det som jag tycker väldigt mycket om i boken är just detta: den enkla lösningen skulle ju vara att bara sticka iväg, börja om från början och aldrig se sig om. Men när det kommer till kritan: vad gör en människa som råkar ut för detta i verkligheten? Enkelt kan man åtminstone inte påstå att det är och McFarlane är väldigt bra på att ge hela otrohetsfenomenet ett bredare perspektiv. Kan det finnas förmildrande omständigheter? Kan man komma till ro med sina egna fördömande känslor och bara... förlåta?
Nå, Delia tar timeout och flyttar till sin vän i London. Men inte heller där, trots nya bekantskaper och en inblick i hur det vore att leva en annan sorts liv - kan hon släppa sina känslor. Hon har förändrats, jo, men vad kommer tiden att visa? Kommer hon att kunna forma sig enligt nya premisser eller är det kört?
Ja, läs så får du svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar