Jessie Burtons debutroman Miniatyrmakaren såg jag hyllas på flera olika ställen och jo, jag kan förstå varför men boken gjorde mig ändå en liten smula besviken. Jag gillar ju som konstaterat historiska romaner och det här var en annorlunda sådan. Den utspelar sig i Amsterdam på 1600-talet då staden blivit rik tack vare köpmännen och VOC, det Förenade ostindiska kompaniet. Men rikedomen är förstås bara ett fåtal förunnade.
18-åriga Petronella, Nella, har haft tur. Ett äktenskap har arrangerats mellan henne och en av de mest framgångsrika köpmännen Johannes Brandt. Förväntansfull kommer den nygifta Nella till Amsterdam men inget blir som hon tänkt sig. Johannes är inte ens hemma för att ta emot henne, istället möts hon av Johannes kyliga och klipska syster Marin, familjens hushållerska Cornelia och Otto, den första mörkhyade person Nella någonsin sett. Då Johannes kommer hem förbryllas Nella av att han inte en enda kväll kommer till hennes säng och hon som sett fram emot att få egna barn och att styra ett hushåll känner sig helt övergiven för som det nu är styrs hushållet av Marin. Dessutom ger Johannes henne en väldigt märkvärdig bröllopspresent, ett dockskåp som är en exakt kopia av deras hem, en leksak för överdrivet rika vuxna kvinnor, för att hålla henne sysselsatt.
En miniatyrmakare levererar saker till dockskåpet och så småningom blir det riktigt kusligt. Det visar sig att det Brandtska hemmet har alla möjliga hemligheter och överraskningar på lut och miniatyrmakaren verkar känna till dem alla och dessutom kunna förutspå framtiden.
Boken är skriven på ett vackert, nästan drömskt och magiskt vis. Detaljrikedomen är stor och man kan utan svårigheter känna stanken från floden och doften från köken. Boken låter en kika in i varje vrå i hemmet och hela boken blir som ett litet dockskåp fyllt med överraskningar åt läsaren. Samtidigt tar det ganska länge innan karaktärernas öde börjar gripa tag i mig, jag var likgiltig lite för långt in i boken. Då jag kommit till slutet märkte jag dock att boken inte riktigt ville lämna mig och först efter att jag följande dag läst om första kapitlet tyckte jag att jag fått svar på de frågor som blev obesvarade i slutet.
| Jag älskar bokens pärm, den återspeglar på ett fint sett de drömska och magiska inslagen i boken. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar