lördag 3 oktober 2015

Odinsbarn

Nu har jag läst något riktigt bra i genren fantasy!  Korpringarna är en trilogi av den norska författaren Siri Pettersen och boken jag läst (d.v.s. del ett) har titeln Odinsbarn. Miljön är fornnordisk och Ymslandet, där ättlingarna bor, styrs av rådet, som får sin visdom från Siaren som folket dyrkar. Ättlingarna påminner mycket om oss människor, men de har svans och kan famna, d.v.s. omfamna Kraften som omsluter jorden. 

Hirka är huvudpersonen och hon har växt upp med sin läkekunnige far. Hirka har levt ett helt vanligt liv tills nu då hon fyllt femton år och ska genomgå riten. Hirka kan nämligen inte famna. Dessutom är hon svanslös. Hela sitt liv har hon fått höra att vargen tog svansen då hon var liten men nu upptäcker hon att hon i själva verket inte är av ymsätt, utan mer troligt ett odinsbarn, en menskr, rötan, ett fruktansvärt odjur som alla är rädda för. En annan viktigt person är barndomsvännen Rime, han med vargögon, som p.g.a. sina blodsband skulle ha haft en självskriven plats i de höga kretsarna och i rådet men väljer sin egen väg.

Boken är egentligen ganska krävande och passar troligen bäst för 15-åringar och äldre. Den ställer utmanande existentiella frågor om tro, liv och död, rätt och fel och både det vackra och det fula finns alltid sida vid sida. Det som gör den här boken så otroligt bra, i Norge har serien hyllats och kallats för en blivande klassiker, är nog att författaren så skickligt undvikit alla stereotypa fantasykaraktärer med hjälten och skurken. Läsaren lär känna alla sidor hos karaktärerna och det styrande rådet är inte genomruttet, men nog okunnigt och skräckslaget. Dessutom gillar jag verkligen att författaren så noggrant undvikit att använda ord och begrepp som inte finns i den här världen, t.ex. månaderna har egna namn.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar