Men det var ju inte finlandismer jag skulle skriva om utan om kvällsläsningen med barnen. Finns det nån därute i vår gigantiska läsarkrets som har riktigt små barn och tycker det är tröttsamt att läsa Max potta, Emma och lillebror eller Titta och peka? - Misströsta inte! Det kommer en dag då det faktiskt blir skoj att läsa för barnen om kvällarna!
I vårt hus håller vi som bäst på med boken Irene och sedelsugen. Visst visste ni att det är Malin Klingenberg som skrivit boken och Joanna Vikström Eklöv som illustrerat den? Sjukt bra barnbok! Den är spännande, fartfylld och lämpar sig perfekt för mina barn som är fem och sju! Och språket hörni; det finns så mycket som jag som vuxen tycker är finurligt och träffande och dessutom roligt värre. Och det är faktiskt så att till och med jag ser framemot morgondagens kvällsläsning: ingen kamp i detta hushåll mellan mor och far om vem som måste offra tjugo minuter av kvällssysslorna (läs: datorhäng). Tro inte att nån annan får ta över för jag vill veta hur det går för Bi-Keps, Irene och pensionärsmakten, ju!
Mitt enda dilemma är att jag inte vet hur jag skall uttala Irene. Med eller utan e på slutet? Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar